:: Andakten är som ett gym
.
Och han sade: ”Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden; och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huu. Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och till sist finns fullbildat vete i axet. När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.”
Mark 4:26-29 (1917 års översättning)
Att fira andakt handlar inte om att göra något man alltid känner för. Andakten är som ett träningspass i gymmet: tröskeln att ta sin dit kan vara hög, men belöningen kommer efteråt i ett påtagligt ökat välbefinnande. Med vanan kommer också längtan efter ”träningen”.
Andakten är inte en andlig workout där vi spänner musklerna för att visa upp vår egen förträfflighet, utan tvärtom en upplevelse då vi blir medvetna om vårt beroende; beroendet av Gud och av några olika redskap för att successivt – i mycket små steg – stärka vår inre människa.
Det som händer när vi tränar är egentligen att musklerna bryts ner, för att under vilan mellan träningspassen sedan återhämta sig och bli starkare. I andakten upplever vi vårt eget beroende av Gud, men ser också hur detta blir till styrka för vår inre människa. Vi blir inte heller någon annan än den vi redan är, utan vi genomgår bara en förändring – till det bättre.
Kom ihåg en sak: Ingen annan kan genomgå vår träning åt oss, utan det är vi som måste ta ansvaret. Vi kan inte be vår pastor eller präst fira andakt åt oss. Inte ens Gud kan göra det åt oss, även om Han ytterst sett är den som verkar fram viljan i oss. Men det är vi som måste gensvara!
För att fullfölja liknelsen skulle Gud kunna beskrivas som vår ”PT”, vår personlige tränare. (Egentligen skulle vi kanske kalla honom vår ”PF”, vår personlige frälsare.) Men Gud är också den som är upphov till hela vår mänskliga natur, som därmed har gjort det möjligt att såväl ”utöva” fysisk som andlig träning. Förändringarna är inte något vi gör, utan de blir möjliga när vi genom ”träningen” utvecklar det som naturen (Skaparen) ställt till vårt förfogande.
Vilka är då redskapen som står till vårt förfogande i andakten? Jo, de samma som i gudstjänsten: andlig sång, läsning av apostlarna och profeterna, utläggningar därav och böner, självrannsakan samt påminnelsen om Jesu offer och uppståndelse – och slutligen omsorgen om andra, vilket i andakten utövas genom förbön.
En annan beskrivning finns i psalmbokens upplägg: (psalm)sång, bibelläsning och böner (egna eller skrivna). Till detta kan vi lägga bidrag från andra troende genom en andaktsbok, och naturligtvis förböner för människor vi bryr oss om. Så blir andakten en liten, daglig gudstjänst – ett möte med Gud – som förändrar oss. Exakt hur det går till vet vi inte; vi vet bara att det sker.
.
